Sagt och gjort...det blev en tur in i dom stora skogarna i Kallhäll idag. Utrustad med en liten hink tänkte jag få ihop några små blåbär, i allafall så jag kan mixa till en smoothie med blåbär och banan till tvsoffan lite senare! Trots hörsägen om att det ska finnas vildsvin i trakterna vågade vi...ja Zelda har säkert ingen tanke på dom, hon vet nog inte om dom. Men jag är (rent ut sagt) skiträdd för att möta en sån i snåren!!! Men...utrustad med modigkepsen trotsade jag "faran" och klampade modigt iväg. Och blåbär finns det, men ack så små vissa är så man får leta upp lite skugga och lyfta på riset så kan man få full pott. Full koll på vart stigen finns var ett måste för att inte tappa bort sig...men den risken är ganska försvinnande liten för SÅ stort ÄR det faktiskt inte ändå, men tillräckligt i allafall kanske.

Zelda gillar blåbär, inte att plocka utan man ska leverera dom rakt i munnen på henne, så det blev ett blåbär till Zelda och ett i hinken...typ! Att rulla sig bland riset var en höjdare tyckte Zelda, vad annars!!! Tur att hon är så mycket svart för annars hade hon sett ut som Pippi's Lilla gubben all over. Nu syns det bara ett litet "kastmärke" i pannan.

Nu när det inte längre finns nån risk att man blåser över räcket eller svettas bort i hettan, så ska jag ta en härligt god mugg   och en   på min svala, sköna balkong med skugga!!! 

Först några bilder från dagens äventyr ses här:

"Kastmärket"

Ha en fortsatt skön sommar ute i stugorna   

Lördag ja...var nere på ängen och motionerade. Men om det nu var någon som trodde att jag själv var så ambitiös så blev nog en del besvikna. Zelda däremot sprang omkring som en kalv på grönbete bland harar och allehanda fåglar, vilka hon inte gav nån större notis om, däremot var harskiten bra mycket intressantare. Så denna hurtiga  text gick vi bara förbi utan att det dåliga samvetet gnagde hål på hjärnan och förstörde det lilla som faktiskt finns kvar...kan ju komma att behöva det i framtiden...kanske!

Djurlivet vid dammen är väl inte så mångsidig, men en och annan pippi letar sig dit...ganska många faktiskt för ofta kommer folk med sina brödpåsar och kastar åt dom mögligt (?) bröd. Har även funnits spaghetti, pizza och apelsiner slängda vid kanten...bl.a ska jag väl säga. Kanske det inte smakade så gott, men då finns det alltid lite harskit att knapra på om det skulle viljas!!! Är inte alls förtjust i detta matande då det siktats större råttor i periferin...och sen tycker Zelda det är ovanligt gott med omväxlande föda. Men se där, då är "morsan" framme och förstör hela kalaset och man får titta ner i en skål med dom dära vanliga torra kulorna när man kommer hem.

Ett annat djur som är vanligt vid denna damm, eller runt omkring i allafall, är denna lurviga varelse i olika storlekar och utseende:

Men som tur var denna lördagmorgon så var det bara den där sorten av "Pinnus tuggis" som var i farten. Då kunde man springa och skutta runt precis som man behagade...hon bara älskar det!!! Jag själv tog det väldigt piano!!!

DJUR ja...älskar inte alla djur. Det finns dom man skulle vilja försvann från jordens yta. Fästingen är en stor favorit och ligger MYCKET bra till på den listan. Zelda stoltar med ett "fästinghjärta" om halsen, vilket vi fick byta till efter att halsbandet helt plötsligt fick för sig att börja klia. Lika bra det för hjärtat är ju på långa och många vägar bra mycket bättre. Inga gifter eller annat skit som är farligt! Jag skulle själv behöva nåt sånt då jag blev biten av ett sånt där avskyvärt och hatat djur som gav mig borrelia.

Det ser mörkt ut och verkar ha svårt för att bestämma sig för om det ska släppas ner lite regn eller inte...

Ha det gott i stugorna och trevlig fortsatt sommar!

Tisdagen den 21 juni var en sorgens dag. Katten Mozart, alltid kallad Måsse, fick somna in. Min älskade brors katt, som i många år fick bo hos mina föräldrar, fick sluta sina dagar i lugn och ro. Hon hade haft ett otroligt gott liv med mycket kärlek och var inne på sitt 16:e levnads år. Måsse hade stor respekt med sig, en rak höger om det inte passade, så Zelda vågade inte gå in genom dörren när hon satt innanför. Nej, det skulle Måsse bestämma när det var dags att bjudas in. Tänk att en hund på över 30 kilo som har en sån respekt för en katt på ca 5 kilo...det ni! Nu när Måsse gått över på Regnsbågsbron finns det många kamrater där och väntar...Rambo och Raja(schäfrar), Mia och Mimmi (katter) för att nämna några.

MÅSSE...du har lämnat fina tassavtryck i våra hjärtan och du kommer för alltid finnas kvar hos oss    

Ja nu får det skärpas till sig lite här om denna blogg ska överleva så därför tänker jag visa lite bilder från morgondagens övningar. Dock inga avancerade saker, utan så där lite lugnt och fint. Men först lite om vad vi gjort under tiden och det är....inte mycket!! Det är skönt nu när lite svalare vindar letat sig in över vårt fina land, både Zelda med bihang mår så mycket bättre.Promenaderna dagtid, dom längre alltså, har fått flytta till kvällskvisten för denna hettas skull, vi pallar inte annars (nu har det puttrat klart i bryggarn, så jag tar en liten kaffe/cig paus...kommer snart  )...Så där ja, det satt som en smäck. Inte lätt att ha en något överaktiv kaffetarm som kräver sitt! Nåväl...fällande hundar kan vi skriva lite om...men bara lite för det är inget kul. Stora tussar av hår ramlar av som man nästan kan karda och tvinna till garn och vips så kan man kanske sticka sig en tröja till vintern. Borde bli väldigt varmt och gott till kalla vinterdagar   Man kan dra av tussar och borsten går varm, så nu har Zelda lämnat små visitkort här och var runt Kallhäll    Kommer snart ha en nakenhund (känns det som) ! Idag blir det även hämtning på dagis. Min älskade prinsessa Stella, den goa, härliga och underbara som farmor älskar mer än annat. Tur att du finns du underbara! Lite kort nu då från morgonens spring på ängen:

 Dessa var de första som mötte oss när vi kom ner:

Naturligtvis, det hör ju liksom till...ALLTID!:

Skönheten!:

Det finns stora ytor att springa på:

Om det kan ses några svarta tussar så är det bara Zelda som was here:

En skön sommar önskar vi alla!

PUST i stugorna!

Nu så har den där lampan däruppe skruvat i turbolampan på minst 1000 Watt, men det har väl inte undkommit någon skulle jag tro. En del tycker väl inte man ska gnälla nu när det äntligen har kommit lite värme...men se det gör jag! Mår man inte bra av tropikvärmen (nåja nästan...i allafall inte långt ifrån) så är det var mans rättighet att uttrycka hur man känner. I går på "mitt på dagen promenaden" var vi ner till sjön, vilket jag ångrade. I  allafall på det viset att det från början inte var meningen att utsätta varken Zelda eller mig för den sortens tortyr! Inget vatten hade vi med, då det var tänkt att bara gå en MYCKET kort promme...haha åt mig själv och min sega hjärnfunktion som får kortslutning (ibland får jag väl säga) vid för höga temperaturer. Mina blommiga foppatofflor ville annat vilket jag hade svårt att förstå! Många skuggstopp blev det också för att hämta andan och skona Zelda från att få för mycket skrapsår på tungan. Väl hemma igen blev det kollaps på balkongen för Zelda's del efter en djupdykning i vattenskålen, medan jag lät kaffet rinna dit det skulle. Ja just det...kameran var ju med förståss, tog ett par bilder och tänkte på i vintras när vi var ute på isen och gick. Denna gång blev bilderna tagna från land, vilket kanske är förståeligt.

Först en önskan från mitt barnbarn häromdagen när vi var ute med hundarna:
"Farmor, jag vill att det ska vara snö. Jaså svarade jag. Gillar du vintern? undrade jag. JAAA svarade hon. Sådan farmor sådant barnbarn...eller??

Här gick vi när isen var som tjockast

Så här är det idag, bara taget från en annan vinkel

Här är en bit bort

Ungefär samma ställe men från land

Hej alla!

Det var ett tag sen nu jag skrev och det har sina orsaker. Har inte mått så bra, och gör det fortfrarande inte, så detta inlägg kanske inte låter så muntert. För många  år sen fick jag diagnosen DEPRESSION och den spökar till och från fortfarande. För det allra mesta känns det bra, men sen kommer dessa perioder då allt rent ut känns bara skit. Ibland finns ingen orsak och ibland dyker det upp nåt som får det att kännas som man är lägre ner än skosulan. Som nu...finns det en orsak till varför, men jag tänker inte gå in på det här. Man tänker på det som är och omedvetet har tankarna på det som också varit glidit in i ditt medvetande...det gör inte saken bättre och sen sitter man där. Ofta oförmögen att klättra uppåt, är det lättare att rasa ett steg längre ner. Hur många gånger har man inte fått höra att "det är bara att rycka upp sig"? Men herregud, hade det varit så lätt så hade jag nog sett till att inte hamna där jag för tillfället är...I promise you!!! Man anstränger sig ibland för att vara glad...du ler...skrattar när du är bland folk...tills du blir ensam igen! Då kommer dessa tankar smygandes på dig...som en parasit som vill äta upp dig inifrån. En del säger att dom också kan känna sig deppiga, men det är ett stort steg från deppighet till deprssion. Men jag klandrar ingen för det...det kan vara svårt att sätta sig in i en situation man kanske inte varit i själv. Det bästa sättet jag kan förklara det på är att lägg till den känslan 100 gånger till, så kanske...eller i dom värsta fallen kanske 500!!! Men idag kan jag hantera den känslan mycket bättre än för många år sen, då jag var sjukskriven. Det är bra och känns även så jäkla bra. Men ensak är jag, nästan intill tårarnas gräns glad för, och det är ZELDA!!! Hade jag inte haft denna underbart, goa och fina hund...ja då vet jag inte vad som hänt...vill och vågar inte tänka på det. MEN...efter regn kommer ju som bekant...SOLSKEN! Och det ser jag fram emot...för jag VET att det kommer!

KRAM till er alla!!!

Morrn!

Vaknade till ett  smattrande fönsterbleck, regnet öser ner. Det behövs, det är torrt ute i markerna. Så mycket blåbär det kan komma att bli, det ser man när man lufsar i skogen. Men utan regnet så torkar det bort och det vore ju för tråkigt, så jag välkomnar dessa livgivande droppar som bildar små pölar på gångvägarna. Pölar som sen solens strålar speglar sig i, för efter regn kommer ju alltid solsken!

Men nu har det blivit måndag...igen! Veckorna går så fort och denna helg var bland det roligaste på länge. Då fick jag nämligen tillbringa fre-lör med världens bästaste Stella som jag är farmor till. Det finns ingen  härligare tjej (naturligtvis) än denna under bara och snart 4-åriga tjej. Man har aldrig tråkigt med henne, man får sig alltid många goa skratt. Hämtade på dagis på fredagen, sen åkte vi och handlade lite fredagsmys   Var ute med hundarna,  läste sagor och bara myste.  På lördagen var det kalas nere i centrum och självklart åkte vi ner. Det fanns både ansiktsmålning, vilket man fick måla själv, och ponnyridning men modet svek den lilla när det väl var dags. Istället var sockervadden mera lockande och inte alls lika läskigt.  Målade några teckningar gjordes också vilket var hur kul som helst. Sen åkte vi hem, packade för lite picknick och tog med hundarna för en tur. Det var underbart skönt och uppskattat av allihopa. Helt enkelt en toppenhelg  

Tjo!

Idag har det badats i sjön för första gången denna säsong. Det finns ett ställe inte alls långt härifrån där man kan gå ner med hundarna och bada, och det är toppen tycker vi. Nåja, jag själv höll mig på torra land för säkerhets skull, man ska inte utmana ödet. Zelda tycker väl det är sådär med badandet, för egentligen tycker hon det räcker om man blöter ner tassarna lite lätt. Men kastas pinnen lite för långt ut så bara måste man ju hämta den, kosta vad det kosta vill. Man får bara ta ett par djupa andetag och sen plumsa i om man ska ha den kvar. Zelda fick även bita i det sura äpplet idag och hoppa i badkaret när vi kom hem, för rullar man sig i gräset och kommer tillbaka nersmetad med ren SKIT så får man stå sitt kast. "Channel No 2" är ingen angenäm doft precis  

Vill även tacka brorsan som var med och hade packat väskan med härligt kaffe och goda mackor. Det satt fint   Några kort och en liten filmsnutt bjuder vi på och dom får tala för sig själv    

Liten filmsnutt!

Ha det gott i stugorna där ute!