Hej alla!

Det var ett tag sen nu jag skrev och det har sina orsaker. Har inte mått så bra, och gör det fortfrarande inte, så detta inlägg kanske inte låter så muntert. För många  år sen fick jag diagnosen DEPRESSION och den spökar till och från fortfarande. För det allra mesta känns det bra, men sen kommer dessa perioder då allt rent ut känns bara skit. Ibland finns ingen orsak och ibland dyker det upp nåt som får det att kännas som man är lägre ner än skosulan. Som nu...finns det en orsak till varför, men jag tänker inte gå in på det här. Man tänker på det som är och omedvetet har tankarna på det som också varit glidit in i ditt medvetande...det gör inte saken bättre och sen sitter man där. Ofta oförmögen att klättra uppåt, är det lättare att rasa ett steg längre ner. Hur många gånger har man inte fått höra att "det är bara att rycka upp sig"? Men herregud, hade det varit så lätt så hade jag nog sett till att inte hamna där jag för tillfället är...I promise you!!! Man anstränger sig ibland för att vara glad...du ler...skrattar när du är bland folk...tills du blir ensam igen! Då kommer dessa tankar smygandes på dig...som en parasit som vill äta upp dig inifrån. En del säger att dom också kan känna sig deppiga, men det är ett stort steg från deppighet till deprssion. Men jag klandrar ingen för det...det kan vara svårt att sätta sig in i en situation man kanske inte varit i själv. Det bästa sättet jag kan förklara det på är att lägg till den känslan 100 gånger till, så kanske...eller i dom värsta fallen kanske 500!!! Men idag kan jag hantera den känslan mycket bättre än för många år sen, då jag var sjukskriven. Det är bra och känns även så jäkla bra. Men ensak är jag, nästan intill tårarnas gräns glad för, och det är ZELDA!!! Hade jag inte haft denna underbart, goa och fina hund...ja då vet jag inte vad som hänt...vill och vågar inte tänka på det. MEN...efter regn kommer ju som bekant...SOLSKEN! Och det ser jag fram emot...för jag VET att det kommer!

KRAM till er alla!!!

Morrn!

Vaknade till ett  smattrande fönsterbleck, regnet öser ner. Det behövs, det är torrt ute i markerna. Så mycket blåbär det kan komma att bli, det ser man när man lufsar i skogen. Men utan regnet så torkar det bort och det vore ju för tråkigt, så jag välkomnar dessa livgivande droppar som bildar små pölar på gångvägarna. Pölar som sen solens strålar speglar sig i, för efter regn kommer ju alltid solsken!

Men nu har det blivit måndag...igen! Veckorna går så fort och denna helg var bland det roligaste på länge. Då fick jag nämligen tillbringa fre-lör med världens bästaste Stella som jag är farmor till. Det finns ingen  härligare tjej (naturligtvis) än denna under bara och snart 4-åriga tjej. Man har aldrig tråkigt med henne, man får sig alltid många goa skratt. Hämtade på dagis på fredagen, sen åkte vi och handlade lite fredagsmys   Var ute med hundarna,  läste sagor och bara myste.  På lördagen var det kalas nere i centrum och självklart åkte vi ner. Det fanns både ansiktsmålning, vilket man fick måla själv, och ponnyridning men modet svek den lilla när det väl var dags. Istället var sockervadden mera lockande och inte alls lika läskigt.  Målade några teckningar gjordes också vilket var hur kul som helst. Sen åkte vi hem, packade för lite picknick och tog med hundarna för en tur. Det var underbart skönt och uppskattat av allihopa. Helt enkelt en toppenhelg  

Tjo!

Idag har det badats i sjön för första gången denna säsong. Det finns ett ställe inte alls långt härifrån där man kan gå ner med hundarna och bada, och det är toppen tycker vi. Nåja, jag själv höll mig på torra land för säkerhets skull, man ska inte utmana ödet. Zelda tycker väl det är sådär med badandet, för egentligen tycker hon det räcker om man blöter ner tassarna lite lätt. Men kastas pinnen lite för långt ut så bara måste man ju hämta den, kosta vad det kosta vill. Man får bara ta ett par djupa andetag och sen plumsa i om man ska ha den kvar. Zelda fick även bita i det sura äpplet idag och hoppa i badkaret när vi kom hem, för rullar man sig i gräset och kommer tillbaka nersmetad med ren SKIT så får man stå sitt kast. "Channel No 2" är ingen angenäm doft precis  

Vill även tacka brorsan som var med och hade packat väskan med härligt kaffe och goda mackor. Det satt fint   Några kort och en liten filmsnutt bjuder vi på och dom får tala för sig själv    

Liten filmsnutt!

Ha det gott i stugorna där ute! 

Har du sett eller hört, eller har annan information om NANOOK, så SNÄLLA kontakta ägarna till honom. Info finns längre ner i brevet!

Nanook försvann från sitt hem strax norr om Åkersberga för ca 8 månader sedan. Polis och och ägare har hela tiden vetat att det var Inger Thaarup (Kennel Star Breed`s) Torö, Nynäshamn som har brutit sig in i rastgården och tagit honom och 2 andra hundar men ej kunnat göra något enligt svensk lagstiftning. De andra hundarna återlämnades samma dag. Händelsen polisanmäldes och ärendet fördes vidare till domstol.

I fredags (13/5-2011) fick ägaren rätten på sin sida och genom beslut i domstolen så skulle de få tillbaka sin hund med omedelbar verkan dock senast idag (16/5-2011) kl 12:00.

Inger Thaarup hälsar genom sin advokat att Nanook av en "händelse" har "försvunnit" idag antingen smitit eller blivit stulen.

Observera att vid rättegången vittnade en annan person som råkat ut för samma sak dvs en hund som köpts från Inger Thaarup hade under märkliga förhållanden också "försvunnit".

Vi är väldigt oroliga för att det hänt Nanook något så Snälla, sprid detta vidare. Är det någon som har sett en 8 årig Australian Shepherd som lyssnar till namnet Nanook så HÖR AV ER!

Låt Nanook komma hem till sin familj där han är högt älskad och saknad.

"Nanook"
Star breed´s Dragon Slayer
Reg,nr skk s59972/2002
Chipnr : 752098101120545

Färg: Black/tan trefärgad
Tecknad som Bernersennen
Lång vit halskrage
Ca 15 cm svans

Om någon vet var Nanook är eller tips om var han kan ha tagit vägen ring:
Ägarna Charlotte Stiernebo/Norbert Luczak 0702-577 948 begin_of_the_skype_highlighting 0702-577 948 end_of_the_skype_highlighting

Zelda är en rolig tjej, som igår tex. Hon vill alltid följa med mig på balkongen när jag tar ett bloss, så också denna gång. Efter bara en liten stund började hon putta på mig och titta på dörren. Frågade om hon ville in och öppnade dörren, varvid hon fort stack in som om det brann i baken. Som tur är så ser jag vart hon tar vägen då lägenheten är minimal. Fort ut i köket där mina nystekta pannbiffar väntade på att kallna för vidare transport in i kylen. Tror nog lite att Zelda tyckte dom skulle transporteras in i munnen på henne, men tji fick hon. Jag knackade på rutan och jycken tvärnitade, vände på huvudet och tittade på mig, vände sig om  och  S A A A K T A med nerböjd huvud gick tillbaka ut på balkongen. Är ganska säker på att hon i denna stund förbannade dessa fönsterglas och små lägenheter   

Hej alla vänner och alla som jag känner!

Nu är det melodifestivalen och varför sitter jag här då och försöker få ihop nåt som nån stackare just nu sitter och läser? Jo...låtarna   VILKET dravel, man blir ju som den lilla gubben här innan...somnar om man inte går upp och gör nåt annat. Det är ingen klass på låtarna numera och tycker Erik Saade's låt hittils är den bästa. Kanske är det för att man hört den ett X antal gånger redan och hunnit "få in den" lite grann. Just nu är det en låt där det låter som om Tyskland bjudit sina gäster på en sämre och möglig tillagad ärtsoppa   Zelda ställde sig precis framför tv'n som en direkt protest mot utbudet av låtar och bara glodde på mig. Då insåg jag att det var lite dags att resa på gumpen och göra nåt annat för en stund, så det blev dessa rader. Just nu är det en låt där det verkar som dom snott vägverkets koner och blingat om dom, satt dom på skallen och öppnat truten så det ska verka som dom sjunger.

Från det ena till det andra så tycker både Zelda och jag att de sista dagarnas väder vart ganska behagligt. Som idag, lagom varmt för våran del. Har inte gjort nåt speciellt precis, gick en längre promenad på dagen och var ute ca 2 timmar. SKÖNT!

Har införskaffat en ny mobil, värsta vrålåket för mig som är van vid det simpla och enkla. Tar riktiga bra kort faktiskt och det är tur det för diggiskameran glömde jag ju...ovanligt va??? Lätt som en plätt att skicka över till datorn, vilket inte gick med den andra. Kanske berodde det på en avsaknad av USB-kabel  Men, men...lite kort tagna av  med den luren bjuder vi på här under!
KRAM på er därute!

Nånstans däruppe bor vi!

En vanlig syn VARJE utevistelse!

Busknosning!

Vi träffade även kompis Mimmi!

Vackert!

Hej och hallå därute!

Zelda är en riktig gaphals ibland. Man bara MÅSTE skälla ut den som "morsan" pratar med om man inte också pratar med henne. Eller varför inte tala om klart och tydligt att det kommer nån på hundra meters håll dom gångerna vi slinker in i rastgården. Med svansen på topp och en röst med inbyggd sirén måste man tala om vem man är och att det är hon som ska tillfrågas innan tillträde sker.  Att få sista ordet är ett måste för madam, även om det så bara kommer ett litet gurgel som långsamt leta sig hela vägen upp från svanstippen, samtidigt som hon sneglar på "morsan" med en blick som säger: "men jag bara MÅSTE" Hur som helst, vi slank in ett tag nu ikväll i den inhägnade rastgården för att leka lite med polaren Mimmi. Mimmi och Zelda är kontrasternas kontrast i storlek mätt. Man kommer att tänka på den där reklamen "Är man stor måste man vara snäll"...och Zelda är snällheten personifierad, så försiktig och fin i alla möten med andra hundar. Förutom då när hon ska utmärka sig och tala om vem dom möter så många studsar till...men dom ska bara veta vem dom blir rädda för. Storleken i det fallet har stor betydelse, för skulle Mimmi skälla och ha sig är det inte samma sak.

Ha det gott där ute  

Hej igen!

Det är ganska kul  det här med blogg, blir nästan som en dagbok. Och vill någon läsa så är det ju bara härligt. Idag har vi varit attans så lata jag och Zelda för det har varit nästan bastuvarmt, för våran del får det inte bli varmare än så här   Idag var t.o.m cementdojjorna på hos Zelda, TUUUUUNGA och SEEEEGA tassar som knappt orkade bära dessa 35 kilona. Mina kilon????...nä, kan inte räkna så långt   haha!!

Det blev bara en kortare promenad på en knapp timme på dagen, för hade vi vart ute längre hade Zelda annars fått skrapsår på tungan. Den hängde som en skär slips på sidan av den långa munnen, droppandes som värsta Niagara. Men nu på kvällen hade turbon fått fart och Zelda åter fått spring i benen, och det utan att ha druckit Alpro soya! Vi gick förbi rastgården där vi traffade lilla Mimmi med matte. Efter en stund kom den bästa av dom bästa...OLLE, en äkta rumänsk gatuhund och tillika Zelda's boyfriend. Glädjen när dom två ses liknar inget annat. Dom verkligen KRAMAS och är överlyckliga att se varandra. Sen tog vi en liten extra sväng innan det var dags för hemgång, så 2 timmar var vi ute på kvällen. Sen är det inte ofta jag själv hamnar på kort, men ibland (miss)lyckas man som synes