Hej och hallå därute!

Zelda är en riktig gaphals ibland. Man bara MÅSTE skälla ut den som "morsan" pratar med om man inte också pratar med henne. Eller varför inte tala om klart och tydligt att det kommer nån på hundra meters håll dom gångerna vi slinker in i rastgården. Med svansen på topp och en röst med inbyggd sirén måste man tala om vem man är och att det är hon som ska tillfrågas innan tillträde sker.  Att få sista ordet är ett måste för madam, även om det så bara kommer ett litet gurgel som långsamt leta sig hela vägen upp från svanstippen, samtidigt som hon sneglar på "morsan" med en blick som säger: "men jag bara MÅSTE" Hur som helst, vi slank in ett tag nu ikväll i den inhägnade rastgården för att leka lite med polaren Mimmi. Mimmi och Zelda är kontrasternas kontrast i storlek mätt. Man kommer att tänka på den där reklamen "Är man stor måste man vara snäll"...och Zelda är snällheten personifierad, så försiktig och fin i alla möten med andra hundar. Förutom då när hon ska utmärka sig och tala om vem dom möter så många studsar till...men dom ska bara veta vem dom blir rädda för. Storleken i det fallet har stor betydelse, för skulle Mimmi skälla och ha sig är det inte samma sak.

Ha det gott där ute